3Underverk

Ja hua vad låg jag kände mig igår, Jag har jätte svårt att lita på människor och det är verkligen något jag kämpar med hela tiden, att inte vara så pessimistisk och snarstucken då jag får en massa information, jag ska verkligen inte dömma andra o tro det värsta. Eller ja, det finns ju människor som aldrig förändras, dem är det ju ingen idé att jag ändrar attityd gentemot, men jag menar dem andra, dem som för informationen vidare, min man tillexempel. Honom ska jag inte vara så snabb att dömma, han kan ännu förvåna mig, han kan ännu stå på "min sida" i saker o ting. Han kan tycka som jag, han behöver inte bli manipulerad så fort han träffar dessa "andra oförändrade" människorna.
Jag ska fortsätta kämpa, jag ska fortsätta orka... ett tag till.

Men vi ska nog iaf försöka oss på att få tag på något annat boende i en snar framtid. Försöka. Jävligt svårt då jag inte har någon större inkomst att prata om. Jag ser verkligen inte fram emot o bo i en lägenhet igen. Kanske att man kan hyra något mindre hus någonstans, eller en radhus lägenhet utan grannar överallt, bakom, framför, över under och precis inpå en... hua! Det är verkligen något jag INTE ser framemot... Jag blir ledsen då jag bara tänker tanken på att ungarna ska växa upp i ett betongsamhälle utan någon fri o egen gräsyta runt huset... men men, det är nog tyvärr vårt ända alternativ för att kunna känna oss fria ändå.