Jag sitter här vid datorn och ser på mitt "evighetsprojekt" och tårarna rinner. Inte över min african flower väska utan hur banalt allt är.
Jag vart plötsligt så sorgsen och ledsen.
Jag gråter över kvinnan som inspirerade mig när jag precis hade startat mitt företag, då hon precis var i startskottet i sitt företag, så lika mitt men ändå så olika.
Jag var in en sväng på FB nyss och såg i sidofältet där man kan se alla sina vänners händelser o ser en vän som just gillar ett foto av hennes skapelser.
Hon gör smycken av pärlor, sidenband, döskallar o fjärillar o allt annat vackert. Jag var ju bara tvungen o svänga in på hennes foton då det är så himla längesen jag tittade på dem.
Ja det var ju då när jag hade startat mitt företag o googlade runt på nystartade företag på ön. Som sagt hon inspirerade mig då med sina häftiga och fina smycken, sina etiketter och allt annat. Jag hade vart förbi henne flera gånger innan o köpt kläder av hennes son som han knappt hade använt, många gånger fanns ännu prislapparna kvar.
Hon hade så fina saker, minns jag.
Lite glömsk kommer jag ihåg att jag tyckte hon va, det var inte ofta hon var hemma dem gånger vi hade bokat tid så hennes man eller barn fick ta "köpen".
Men så fick jag veta att hennes son som hade en muskelsjukdom och jag tänkte på all tid som jag ger min son med autism och hur "glömsk" jag ofta är så all irritation rann plötsligt av mig.
Då kom istället beundran och inspiration. Vad stark hon är. Nystartat företag och en familj som tar tid.
Då kom istället beundran och inspiration. Vad stark hon är. Nystartat företag och en familj som tar tid.
Kan hon kan jag -mentalitet.
Hennes företag heter miOmolly, (sonen Mio och dottern Molly). Och mitt företag heter LinnOLias, (dottern Linn och sonen Elias). Ja vad likt o vad knasigt att det blev just så otroligt lika. Vem som kom på sitt först, ja det vet jag inte eftersom jag inte har pratat med henne om just våra företag.
Men iallafall.
Idag när jag var inne på hennes foton så såg jag en bild på hennes son, och att han hade en minnesfond. "Mios minnesfond"
Nämen vaddå?? Rysningar, tårar i ögonen. Nästa foto, det var ett meddelande att hon tänkte lägga ner sitt företag. "miOmolly kommer att läggas ner på obestämd tid då vår lille Mio blev så sjuk och lämnades oss i onsdags"Hennes företag heter miOmolly, (sonen Mio och dottern Molly). Och mitt företag heter LinnOLias, (dottern Linn och sonen Elias). Ja vad likt o vad knasigt att det blev just så otroligt lika. Vem som kom på sitt först, ja det vet jag inte eftersom jag inte har pratat med henne om just våra företag.
Men iallafall.
Idag när jag var inne på hennes foton så såg jag en bild på hennes son, och att han hade en minnesfond. "Mios minnesfond"
Eh, jag blev så otroligt chockad och känslig. Men detta hände i APRIL! Har det gått så lång tid o jag hade inte sett det. Jag vet ju vem han var! Är han bara borta nu då? Nä fy vad allt känns så trivialt med mina små väsk-beskymmer. Och allas barn bara dör överallt. Nä sluta nu för jag vill inte att fler barn ska bara vara borta en dag helt plötsligt.
Nu rann all inspiration bort...
Kommentera