Ja tiden går bra fort just nu. Redan fyra veckor sen (inatt) som man drabbades helt plötsligt av en bebis som äntligen var redo att komma ut. Bara (!) elva dagar över bf-dag!

Jisses, men denna gång gick ju mycket bättre, snabbare o lättare än den första förlossningen för 7 år sen!
Denna gång var ju en picnic jämnfört me den första, höll ju inte på att dö ens!
Ha!
Och dessutom va ju bebis 2 dubbelt så stor som bebis 1. Har ju redan haft en hel del problem- som att ha fått förstörda bröstvårtor (som nu e läkta, tack o lov) mjölkstockningen va ju inte så rolig med 40 graders feber, -pencilinkur på sjukhuset. 
Dessutom pumpar jag nu bara eftersom bebis 2 gillar helt plötsligt när de går undan me att få i sej maten o inte nåt dravel me att mysa me morsan, glöm de! 
Men huvudsaken e ju att han får i sej mat o växer! Även om jag gillar själva ammningen o försöker desperat vid varje tillfälle hellre ge honom bröstet!
På tal om prinsen så kallar han på mej!