Vi ska nog börja leta efter ett nytt liv och allt vad det innebär...
Hur det än går så ska vi nog kanske gå vidare med våra liv, klippa banden, bli vuxna och inse sanningen om verkligheten för vad den egentligen är.
Det är en del relationer som är riktigt infekterade och jag vet inte om det beror på mig eller om det är den andre partens fel... jag känner mig oskyldigt anklagad eller så är det bara hjärnspöken alltihopa... jag vet inte helt enkelt.
Eftersom ingen vågar vara ärlig, stå för sina känslor eller ens uttrycka någon sort åsikt face-to-face så är det så jävla svårt o veta vad människor egentligen menar när de skriver en massa skit på tillexempel facebook....
Men allt detta har fått mig att backa undan, att låta röken skingras o låta dem snacka sitt skit, utan inblandning fr mig.
Jag tror att människor som helt plötsligt börjar umgås efter en lång tids paus efter all möjlig sorts irritation, -helt plötsligt vänder kappan efter vinden och istället hittar en gemensam "fiende" -känns så sandlåde-nivå så jag håller mig utanför.
Jag har vart med om det förr men sen blev jag vuxen och gick vidare...
Jag och min man har iallafall kommit varandra väldigt nära efter alla andras skit o dramatik som har tärt på vårt förhållande.
Inte till dess grad att skilsmässa skulle vara en möjlighet, inte alls, bara det att det har vart så mycket tjafs på grund utav alla demoner som jag har behövt tackla, alla andras skit o dramatik helt enkelt.
Det har gått åt så mycket av min energi att behöva tackla allt som alla har kastat åt mig, att försöka hålla mig fast vid allt o lösa det... nu har jag och VI insett att allt går helt enkelt inte att lösa.
Det är dags att helt enkelt skita i dem som inte är värda att "rädda".
Over and out...
