Jag kommer ihåg när jag kom till denna ö för första gången. Jag var nog inte äldre än sex år o skulle stanna hela sommaren, med min storasyster.
Jag var uppspelt men lite ängslig över att åka båten men tyckte det var obehagligt att vi skulle cykla ombord via bildäck bland alla bilarna.
När vi närma oss ön så kändes den så liten. Så otroligt många småhus på höjden över hamnen. Packade som om det inte fanns nog med plats åt alla.
Familjehemmets mamma kom o hämtade oss. Jag visste inte om jag gillade henne.
Vi åkte bil i en evighet och när vi kom fram luktade det så jäkla äckligt! Fifan vilken stank. Det var en bondgård vi skulle bo på. De hade en granne. Och en massa ängar. Överallt.
Jag tyckte det kändes olustigt, vad skulle jag leka med här? Det fanns ju ingenting.
På kvällen visade kvinnan oss vår "toalett" som var en porslinspotta. Ja om vi behövde pinka på natten. Kvinnan o mannen blev så störda av att man gick upp på natten så var o en av barnen hade en egen potta. Jag och min syster skulle dela.
Obehag.
Nästa morgon vakna jag med panik. Pappa var borta!
Jag började gråta.
Jag började gråta.
Han hade sagt att han skulle åka tidigt på morgonen, innan vi vaknade. Men inte menade han det väl? Han skulle väl ändå säga hej då? Jag väckte min syster.
Vi sprang ner för trapporna. Ja, där satt han.
Kvinnan blev irriterad för att vi vakna så tidigt. Jag kröp upp i pappas famn o grät. Jag ville inte att han skulle åka utan oss.
Panik, ont i bröstet. Svårt att andas. Vara tapper. Säg hejdå nu. Du kommer ha så kul i sommar. Med alla djuren. Pappas ord ekade hela dagen i skallen. Heeela sommaren.
Jag grät i luren varje dag som pappa ringde. Han slutade ringa varje dag när kvinnan förbjöd honom.
Jag hörde henne säga att jag hade faktiskt kul här när han inte ringde. Då skrattade jag, sa hon.
När pappa inte ringde så smög jag och min syster ner till telefonen i köket och ringde pappa. Vi pratade snabbt och tyst så kvinnan eller mannen inte skulle höra oss.
Men det slutade alltid med att jag fick panik, ont i bröstet och grät högt och hejdlöst.
Kvinnan blev arg och tyckte vi var ouppfostrade. Bortskämda.
Mot slutet av sommaren bokade kvinnan om våra båtbiljetter mot flygbiljetter så vi kunde lämna hennes hus två veckor tidigare än planerat.
Jag ville inte släppa taget om pappa när jag äntligen fick se honom.
Konstigt nog försvann inte smärtan i bröstet. Det stannade kvar länge, som en påminnelse. Om Gotland.
Kommentera