3Underverk

Jag är trött på att kriga. Jag är trött på att känna mig maktlös. Jag är trött på att ha försvarstaggarna resta. Jag är trött på att känna att jag måste beskydda.
Jag är sliten. Jag är ledsen. Jag är trött. Jag är modfälld.
Jag har en smärtsam klump i magen. Jag känner mig arg, ledsen och övergiven.
Jag krigar mot en okunnig skara människor. Jag är övergivan av de med kunskaper och de med makt att göra min sons liv perfekt.
Jag har en son som inte passar in. Varken i de handikappades värld eller i de normala människornas värld. Han är inte tillräckligt funktionshindrad för att tillhöra de funktionshindrades värld.
Men han är inte tillräcklig. Tillräcklig för att kunna fungera normalt i de normala människornas värld.
Han har svårigheter.
Svårigheter.
Jag är gråtfärdig. Jag är känslig. Jag gråter.
Hur länge orkar en människa slåss. Hur länge är tillräckligt länge? Får man ge upp? När är det tillräckligt. Kan man vinna? Vad är vinsten? Finns det nån vinst eller bara än mer svårigheter längs med vägen.
Han kommer alltid att vara autistisk.
Varför heter det autism i barndomen? Han kommer alltid att vara autistisk. Inget som växer bort tillsammans med barndomen. Det heter inte autism i vuxendomen. Bara autistisk.
Mardrömmarna.
Jag är så trött på mardrömmarna. Varför jäklas livet med mig även när jag sover? Freud menar att det är människans omedvetna som kommer in till oss i drömmarna. Våra handlingar som vi inte tar i tur med i det medvetna tillståndet.
Men vad är det att ta itu med? Jag undviker vatten då jag har drömt att barnet är hjälplös och drunknar framför mig. Det plågade förvridna grimasen innan det slätas ut och ett lugn infinner sig i ansiktet och blicken blir tom.
Jag undviker att bada med barnen.
Jag undviker att hamna i fångläger med honom eftersom att min hjälplösa lilla son blir ivägdragen av en vidrig äcklig man med ett äckligt vidrigt hånflin och en snuskig blick i sin pedofilkropp.
Jag undviker fångläger.
Jag undviker att låta honom klättra på balkongräcken för att falla hjälplöst ner mot sin död.
Jag undviker höga höjder.
Men hur mycket jag än undviker så finns det där hela tiden.
Farorna.
Allt jag ser som skulle kunna innebära en fara för barnet. Jag drömmer om farorna, de jag kan påverka genom att undvika dem och de jag inte kan påverka.
De psykiska farorna.
De som de andra har makten att påverka. De andra men inte jag. Jag kan inte skydda barnet ifrån andra människor. Ifrån okunniga trångsinta oförstående människor. Jag kan inte skydda honom under dagarna när jag inte är där. När barnet är i skolan och jag i en annan skola.
Maktlösheten.
Den kryper sig närmare. Dagen då han ska börja i skolan. Skolan är inte problemet. Problemet är fritids. Där han ska åka med en främling från skolan till en annan skola och gå på fritids. Tillsammans med andra främlingar. Tillsammans med människor som han inte känner. Tillsammans med dem som inte har tid att ge all den tid som barnet behöver.
Panik.
Regressionen är ett faktum.
Han kommer inte att kunna göra sig förstådd. Han talar inte ett verbalt språk. Inget språk som någon av främlingarna förstår. Ingen av dem kan teckna. Ingen kommunikation.
Frustration.
Jag vill att min son ska få gå på särfritids efter hans dag i särskolan. Jag vill att min son ska få stanna två timmar längre i skolan på fritidset. I samma lokal. Tills jag hämtar honom.
Men han är autistisk.
Han tillhör inte de grava funktionshindrade på särfritids. Han tillhör inte de normala på den andra skolans fritids.
Han är ett gråzonsbarn.
Han är autistisk.
Han är inte utvecklingsstörd han är inte tillräckligt funktionshindrad han är inte normal.
Han är min son.
Världen är inte anpassad för barn eller människor med autism. Bara de med grava funktionshinder.
Bara de som det syns utanpå.
Bara de med grava diagnoser som inte kan gå.
Eller de som inte kan se.
Eller de som inte kan höra.
Världen anpassas efter dem som det syns utanpå. Inte dem med neuropsykiatriska funktionshinder.
Världen anpassas inte efter min son.
Han ska anpassas efter det normala.
Han ska göras normal. Men han kommer alltid att vara autistisk. Inte normal.